Hello world!
Welcome to WordPress. This is your first post. Edit or delete it, then start writing!
Framtiden är enkel att prata om
Oftast används ordet “framtiden” för beskriva en värld, som ser unjefär ut som den vi har nu, fast med lite mer technomusik på radion och lite miljövänligare bilar. Detta är en värld där man enkelt kan applicera sina nuvarande lösningar, idéer eller ideologier, eftersom den ju faktiskt ser typ ut som världen idag (fast lite längre fram). Detta är den “framtid” som politiker ofta pratar om.
Det är något djupt mänskligt att tänka så. Det var så världen fungerade de första 10 000 åren av vår historia. Man kunde kallt räkna med att saker såg ungefär ut likadant i morgon. Riktig förändring var inte något som hände under en enskild människas livstid. Men under våra barns livstid, under deras framtid, så kommer förändring likt ingen tidigare att ske.
För att kunna prata om “framtiden” tänker jag därför göra två grundantaganden:
- Vi kommer att genmanipulera människor inom detta årtiondet.
- Vi kommer att ha datorer med mer kapacitet än den mänskliga hjärnan inom 10 år, än hela mänskligheten inom 30 år.
För en sekund, sluta försöka komma på anledningar att jag har fel.
Om du vill får du gärna sätta dig in i den senaste vetenskapen inom biomedicin, genteknik, processorutveckling och artificiell intelligens, så att du kan förstå varför dessa antaganden troligtvis stämmer. Tillsvidare ber jag dig bara att antaga att detta är sant.
Historien tyder på att teknik driver samhällsutveckling, inte tvärt om. Det fanns inga etiska, religiösa eller politiska övertygelser som kunde stoppa tryckpressen. Ett tag hindrades dess spridning, men det räckte att en nisse någonstans kläckte idén, sedan var den ostoppbar. Skivspelaren ville förbjudas av världens musiker som hävdade att denna maskin skulle döda all mänsklig kreativitet.
Kloning och genmanipulation är ett etiskt infekterat ämne, där debatten tenderar att hamna i “skall vi tillåta detta?”. Oavsett om vi vill eller inte kommer någon ninjastat någonstans till sist att få för sig att genmanipulation är en bra idé. Vad gör vi när deras medborgare knackar på dörren? Skall vi göra ett blodtest för att se om de är “orena” människor och därför förbjuda dem att komma in i vårt land? Om vi låter dem komma in, skall vi förbjuda dem att skaffa barn här? Är det sedan moraliskt försvarbart att inte genmanipulera sina barn om man vet att de skall omges av jämnåriga som är det?
Utvecklingen av digital processorkapacitet har en obruten kurva i över 100 år. Från elektromekanik och elektronrör till transistorer och integrerade kretsar. Väldigt lite tyder på att detta kommer att förändras. Inom detta årtionde har vi datorer med samma kapacitet som en hjärna, om 30 år har den lika mycket kapacitet som mänskligheten. Inga världskrig eller ekonomiska kriser har hittills påverkat denna utveckling.
Vi kan säga att det finns en själ i människan som aldrig kommer att kunna existera i en dator. Vi kan argumentera att detta är källan till kreativitet, inspiration och känslor. Ur ett vetenskapligt perspektiv verkar det dock finnas få funktioner som en dator, i alla fall ur ett teoretiskt perspektiv, inte skulle kunna ersätta. Vad vi vet mer säkert är att de flesta av de “jobb” som kan systematiseras och sammanställas i en arbetsbeskrivning, kommer att kunna ersättas av teknik. Vi har ingen tillväxt i arbetsmarknaden för de outbildade, osociala och ointelligenta. Vi kommer inte att ha “arbeten” för den stora massan.
Djupt under ytan av alla debatter om moral, upphovsrätt, arbetsmarknad, skolpolitik och ligger något viktigt. De där frågorna som vi alla ställer oss själva, men som vi pressar ner under ytan av rädsla. Rädsla för vad vi själva kommer att känna och rädsla för vad vi tror att andra kommer tycka när vi visar dessa känslor.
En sådan fråga är: “Varför existerar människan?”
Om vi nu antar att teknik kommer att göra så att vi inte längre behöver “arbeta” för att överleva. Att de flesta av oss inte längre kommer att ha någon egenskap eller talang som gör att vi i någon större utsträckning kan skapa monetärt “värde”. Att det överflöd vi genom teknik har skapat har gjort oss själva överflödiga. Vad är då syftet med våran existens?
De barn som går lågstadiet idag kommer att under sin livstid få uppleva detta tekniska ifrågasättande av sin egen existens, borde de inte vara filosofiskt förberedda? Redan min generation av 80-talister har växt upp i toppen på Mazlovs behovspyramid, utan något annat än självförverkligande framför oss. Alla har vi frågat oss vad meningen med våra liv är, men idag verkar svaret från samhället vara: Arbete och Prozac.
Men viktigare, med kyrkans uttåg ur våra liv, vem äger dessa frågor? Gör Löven och Reinfeldt det? Skolan? SVT? Facebook? 4chan?
Vi har ett behov av att förstå varför vi finns, att skapa mening för oss själva.
Vi har ett behov av att känna. Utan detta är allt annat meningslöst.
Därför måste vi börja prata om meningen med livet.
Idag föreläste jag på Stiftelsen för Internetinfrastruktur om framtiden och filosofi. Ta en titt…
httpv://www.youtube.com/watch?v=nBc8LIipkbc
Detta är ett inlägg i Framtidsstafetten, initierad av Framtidskommissionen och projektledd av Twingly. Läs gärna mer och hitta övriga inlägg i bloggstafetten på http://www.framtidskommissionen.se/gastbloggare/.
Min uppväxt som särbegåvad
Jag har aldrig använt det ordet för att beskriva mig själv tidigare.
“särbegåvad“…
Med tanke på att jag spenderar min tid med att springa runt och föreläsa om entreprenörskap, hur man skall tro på sig själv och göra sin egen grej, så är det intressant hur jag forfarande har svårt att säga att jag tycker att jag är speciell (även om dom som känner mig vet att jag gör det). Jag utrycker ofta mina aggressioner mot skolsystemet, men jag har aldrig tidigare försökt sammanfatta den story som ligger till grund för dem. Nu hade SvD i förra veckan en artikelserie (1, 2, 3) om särbegåvningar (som det tydligen heter) och jag blev manad att skriva något.
Särbegåvad, javisst, kanske, men jag tycker fortfarande att det är skitjobbigt att säga det högt.
Well, fuck that. Jag är särbegåvad. Detta är min story.
Första gången jag vet att jag var i slagsmål med en lärare så gick jag i förskolan. Fröken ville att jag skulle vara med i Putte i Blåbärsskogen och jag tyckte hon var dum i huvudet. På min förskola nr. 2 så slog jag sönder glasögonen på en stackars lärarinna, av anledningar jag idag inte kommer ihåg.
Genom hela lågstadiet och stora delar av gymnasiet så var jag ofta i slagsmål. Alla visste att jag hade kort stubin och många gjorde sitt bästa för att tända den. Det var alltid jag som slog första slaget, men spinkig liten skitunge som jag var så var det också alltid jag som fick stryk. Eftersom jag börjat slåss fick jag dessutom skulden. Bakom allt låg någon känsla av utanförskap och ilska för att jag blivit orättvist behandlad. Jag trodde givetvis att det var mitt fel och det var inte förrän i tonåren jag började förstå att det inte var så.
Skolan försökte faktiskt tidigt att göra en insats för att simulera mig. Någon gång i 2an eller 3an kom någon på att jag skulle börja gå hos Stinis. Stinis var skolans speciallärare och mig veterligen en helt underbar person. Problemet var att de enda andra som gick hos Stinis var de med inlärningssvårigheter, de som var lite efter och behövde extra hjälp. Som 8-åring vill man liksom inte gå för att få “extra hjälp”. När min klassföreståndare inför alla mina klasskamrater ropade ut: “Gustaf, nu skall du gå och träffa Stinis”, då ville inte jag verkligen inte gå till Stinis. Jag hatade Stinis.
Något år senare kom Lennart, en pensionerad professor i matematik från Chalmers till skolan. Han bodde runt hörnet och ville ge elever som var intresserade av matte en chans att förkovra sig genom en “Mattestuga” på Onsdagar efter skoltid. Jag var den enda i lågstadiet som fick vara med, tillsammans med ett 10-tal elever från mellanstadiet. Detta var en helt otrolig kick för mig och för första gången var jag verkligen sugen på att lära mig mer om något. Efter något halvår eller år lades mattestugan ner, varför vet jag inte, men jag vet helt säkert att det inte berodde på bristande intresse från Lennart. Skolan ville antingen inte bemöda sig att hålla lokalerna öppna för en gratisarbetande Chalmersprofessor, eller så var det helt enkelt så att vi som gick i mattestugan blev för svåra att hantera i de vanliga klasserna. I 4an hade jag hackat skolan datorer så att vem som helst skulle kunna köra vilka program de ville utan lärarnas tillstånd. Som 10-åring fick man då en skarp utskällning och en räkning på 2000 spänn till föräldrarna, vägrad att göra det enkla trix som hade behövts för att återställa problemet.
Under sjätte klass var jag i stort sett inte på en enda mattelektion. Eftersom jag redan kunde det som gicks igenom (och trolitvis mer än fröken) så var jag ganska okoncentrerad och stökig. Efter ha blivit utkastad av fröken Ingrid ett par gånger så lärde jag mig att lämna rummet när hon kom in. Det fanns ju en dator i klassrummet bredvid som jag hellre satt vid. Där lärde jag mig att bygga spel i basic, enbart med hjälp av de läroverktyg som var inbyggda i programmet. Som elvaåring skolkade jag från matten i ett helt år, utan att mina föräldrar fick veta. Tur är väl det, eftersom jag fick chansen att lära mig något istället.
I högstadiet hade min en skola som hade “elevens val”, ca. en timme om dagen som man fick välja vilket ämne man skulle arbeta i. Man var fortfarande tvungen att få en rapport ifylld ifrån en ansvarig lärare i respektive ämnessal. Redan i sjuan började jag medvetet slarva bort rapporterna och den tiden jag inte skolkade spenderade jag i datasalen med och spela spel och hacka skolans nätverk. I 9an så startade jag och några vänner “datorkommittén” och fick en egen nyckel till datasalen för att kunna hålla den öppen för andra elever. En egen nyckel till internet och till eget lärande, en nyckel som jag behöll även under gymnasiet.
Där hade min klassföreståndare Micke och jag hade en tyst överenskommelse att jag inte lämnade in några papper och han aldrig skickade vidare någon ogiltig frånvaro. Micke var grym. Han är den största anledningen till att jag alls gick ut gymnasiet. Han uppmuntrade mig att satsa på det jag själv var intresserad av och peppade mig att ändå genomgå de meningslösa byråkratiska övningarna som krävdes för att få betyg.
Jag fick av skolan, snällt nog, möjligheten att tentera av min engelska, efter att jag hade spenderat sommaren mellan 9an och 1an som IT-konsult på Manhattan (gissa om jag saknade skolan när jag kom hem). Provet blev schemalagt till December, men fram tills dess var jag tvungen att gå på lektionerna, även om jag ändå skulle tenta av det. Jag började sätta mig längst bak, packa en kudde i skolväskan och lägga mig på bänken och sova. En lärare som kräver att man är närvarade men inte har möjlighet att sätta betyg har inte mycket makt och efter några veckor gick jag inte alls på lektionerna.
Under högstadiet hade jag och en klasskamrat i 7an tagit initiativet att försöka få gå snabbare i genom matten. Vi fick tillåtelse, men på villkoret att vi gjorde varje tal i hela matteboken (resten av klassen gjorde bara en bråkdel som var de som gavs i läxa). Ingen köpte vårt ifrågasättande av logiken i att de som hade lätt för sig skulle repetera mer än de som inte hade det.
Det var föga motiverande men i 9an hade jag i alla fall kommit igenom hela boken för Matematik A i gymnasiet. Som det begav sig hamnade jag i samma skola på gymnasiet. Samma skola, som inte lät mig tillgodoräkna mig de kunskaper jag så surt förvärvat året tidigare. Jag blev tillsagd gå om matten och där dog mitt matteintresse för gott. Jag hade säkert kunnat kämpa, men jag orkade inte. Under matte A, B, C, D och E, gick jag knappt på lektionerna, gjorde inga läxor och drog in hela kursen på två dagar före nationella provet och glömde bort allt dagen därpå. (Tack, Niklas som hjälpte mig på ett par av dessa).
I 2an fick jag idén att jag ville läsa Ung Företagsamhet, men fick snabbt höra att detta bara var för ekonomistudenterna, inte för oss naturare (som är de som UF verkligen borde satsa på!). Efter en namninsamling och lite lobbying lyckades jag få till en extrainsatt företagsekonomikurs för naturare, som vi kunde läsa på våren i 2an för att gå UF i trean. Sjukt meningslös kurs, men ytterligare en byråkratisk volt var slagen. Som entreprenör så fick jag sedan lära mig att det inte bara var skolan som hade meningslös företagsekonomisk bryåkrati, så det var väl en nyttig försmak.
Hela trean på gymnasiet var grym. Jag hade fyllt 18, fick starta företag i skolan och hade en bärbar dator att sitta med på de fåtalet lektioner jag gick på. Som specialarbete byggde jag ett trådlöst nätverk på skolan så att jag dessutom kunde surfa på lektionstid! Min sista termin skolkade jag så mycket att mitt snitt sänktes från det ganska respektabla 19,2 till 17,7. Ett halvår senare skrev jag 1.9 på högskoleprovet och kastade bort mitt då helt värdelösa gymnasiebetyg.
Läser igenom detta och inser att det ligger en del bitterhet här. Det är en ensidig och ganska hård beskrivning, i själva verket var det nog mer nyanserat. Kanske det är en bra terapigrej att skriva detta, för någonstans är jag fortfarande lite förbannad.
Så tokig var skoltiden faktiskt inte. På det stora hela hade jag en lycklig uppväxt. Jag hade en fantastisk familj, grymma vänner och gjorde mycket bra grejer. I slutändan snubblade jag ut som en ganska intelligent och mentalt stabil person och idag är jag både lycklig i livet och gör grejer jag tycker om. Jag hade väl turen att gå på en bra skola, en skola som ändå lät mig utvecklas själv, som accepterade att jag bröt en hel del regler.
Tack, Göteborgs Högre Samskola, där jag spenderat 13 år av mitt liv.
Tack, för att ni inte stod i vägen så mycket.
/ Gustaf Josefsson
Ps. Micke, Sten, Roger, Berit, Monique, Kerstin och Ulla-Britt – tack för att ni stod ut med mig.
Arbetsgivarna saknar kompetens
Igår skrev jag om hur arbetsgivarna var för gamla. Här kommer en andra anledning till ungdomsarbetslöshet som glöms i debatten.
2. Arbetsgivarna saknar kompetens
Samtliga partier återkommer ideligen till att unga är inkompetenta, att de saknar den kunskap som krävs av arbetsgivaren. Svenskt Näringsliv har tagit fram siffror på hur många arbetsgivare som anser att ungdomar saknar kompetens.
Även om en sådan procentsats blir en fin slagdänga, så tycker jag det är fel att se den som sanning. Den visar ju egentligen bara hur många som tror att ungdomar saknar kompetens. Frågan är hur många av dem som bara själva saknar kompetens: Kompetensen att anställa unga.
Precis som den tekniska utvecklingen alltid varit exponentiell, så går den samhälleliga utvecklingen också fortare och fortare. Det är lika stor skillnad på 60-talister och 80-talister som det är på 80-talister och 90-talister. Aldrig tidigare har det varit så stora mentala, kulturella och sociala skillnader på ung och gammal och detta har skapat ett utestängningsproblem som närmast liknar vad vi ser i integrationen. Den helt naturligt mänskliga heurestiken “annorlunda – därför sämre” smyger sig in och håller se som inte ser ut, eller fungerar likadant som etablissemanget på utsidan.
“Problemet med unga idag är ju att de är så lata” utbrast en 60-årig känd finansman från Göteborg till mig.
80-talisterna har andra drivkrafter, andra sätt att lösa problem och andra kulturella värderingar. Att rekrytera och leda dem kräver en annan typ av ledarskap än 60 och 70-talisterna. Att skylla ifrån sig och förkasta en hel generation är bara en pinsamt sätt att lyfta fokus från den egna inkompetensen.
Jag föreslår att både näringsliv och politik går samman för att skapa arbetsgivarutbildningar som hjälper företag att anställa, motivera och leda ung personal. Vill ni ha hjälp så ställer jag upp som extern konsult.
/ Gustaf
Arbetsgivarna är för gamla
Vad är det egentligen som är roten till denna ungodmsarbetslöshet? Det har under veckan föreslagits ett antal skäl från både höger och vänster, från fack och näringslivsorganisationer.
- Bristande kunskap eller fel kunskap
- Brist på praktisk, yrkesinriktad kompens
- En lat generation
- LAS
- Ribban för vad som krävs för ett jobb har höjts.
Dessa argument kan ha en viss grund, men jag tror att det finns ett par elefanter i styrelserummen som över huvud taget inte nämns av det föråldrade etablissemanget. Här är den första:
1. Arbetsgivarna är för gamla
Sverige är det land med näst minst unga chefer i europa (och då definierar man ung som under 40). Som så många gånger tidigare nämnts i jämnställdhets- och integrationsdebatter så är det ett faktum att lika anställer lika. Det är helt naturliga kognitiva processer som gör att vi värderar det vi känner igen högre än det som är obekant.Jag kan verkligen inte förstå de som föreslår att man kvoterar in kvinnor i styrelser och samtidigt helt ignorerar det faktum att den verkligt största obalansen ligger i bristen på unga i ledande positioner. (Skulle man dessutom lösa den så tror jag att man skulle snabbare få bukt på jämställdheten också).
Jag tror att Sverige varje dag förlorar betydande pengar på att vi anställer efter ålder istället för kompetens. Detta är ett problem som både politiker, men kanske framförallt näringslivet borde ta tag i. För att få bukt på ungdomsarbetslösheten och dessutom få de bästa människorna på rätt plats så behöver vi inte bara anställa fler unga. Det räcker inte häller att satta ihop ungdomsråd eller ungdomsbloggar som skall föra fram det ungas åsikter.
Vi behöver fler unga i beslutsfattande position!
Imorrn kommer en till anledning.
/ Gustaf
Arbetslösa entreprenörer?
Idag behöver man vara arbetslös för att få ett s.k. starta egetbidrag från staten. I många regioner måste man till och med vara aktivt arbetssökande under en viss tid innan man blir berättigad till bidraget. Man får heller inte vara under 25 för att få starta företag med statens ekonomiska välsignelse.
Att man är arbetslös är inte en höjdarindikator på att man är lämplig att starta företag. Jag skulle vilja påstå att det snarare är tvärt om. Det är långt mycket bättre att locka högutbildade eftertraktade människor med anställning att öppna upp sina jobb för andra för att bli entreprenörer.
Om och om igen upplever jag att politikers jakt på smarta lösningar gör att man ofta försöker bunta ihop problem som inte har med varandra att göra. I det här fallet så har vi två problem: arbetslöshet och tillväxt. Även om det är attraktivt att försöka slå två flugor i en smäll så tror jag inte att det är världens bästa idé att sätta sitt hopp till arbetslösa för att skapa tillväxt.
Ett starta egetbidrag är inte en arbetslöshetsåtgärd, utan en tillväxtåtgärd och borde sålunda inte ligga under arbetsförmedlingen, utan under tillväxtverket. Dessa pengar borde snarare vara en form av såddfinansiering som entreprenören själv får styra över. Ofta är det ju just tidiga utgifter i bolaget som man behöver hjälp med.
Entreprenörskap är lösningen på arbetslösheten, men det är inte de arbetslösa som borde bli entreprenörer.
Entreprenörspolitik
Då var man på plats i Almedalen i uppdraget att diskutera näringslivsfrågor, lobba för bättre förutsättningar för unga entreprenörer och knyta nya kontakter.
Näringslivsfrågor? Vad är det igentligen? Jag upptäcker om och om igen hur många av mina samtal återkommer till attitydförändring och skolpolitik. En arbetsgivaravgiftsprocent hit eller dit är inte frågan som kommer att göra Sverige långsiktigt konkurrenskraftig på den globala marknaden. Vi måste bli mer progressiva och öppna upp för ett mer dynamiskt och förändringsbenäget samhälle, en plats för kreativitet och idéförverkligande.
Det kommer att bli en vecka av både stora och små frågor med mycket intressanta möten och spännande argument. Följ mig och de andra unga entreprenörerna på Alemdalsveckan i entreprenörsbloggen på generationen.se
/ Gustaf
Emax, denna oas av drivkraft
I går var jag tillbaka för på entreprenörsveckan Emax i Öreboro för första gången sen 2008. Under en vecka varje sommar samlas 200 18-20-åringar på Örebro universitet för att inspireras av föreläsare, träffa likasinnade och tävla i entreprenörskap. Jag var själv deltagare strax efter min student 2002 och vann då förstapriset, en resa till Ugandasom blev ett minne för livet. Två år senare var jag tillbaka igen och under 5 år arbetade jag där en vecka varje sommar som personal och coach. Utan Emax hade Entreprenörsjakten inte funnits och jag hade inte varit den jag är idag.
Till er deltagare från årets Emax som såg mig sitta i gårdagens Talkshow och dyker in här nu, så vill jag bara sammanfatta några tankar och försöka ge er ytterligare en kick längst entreprenörskapets sköna bara:
Alla människor är människor – Bara för att man är lyckad entreprenör, kronprinsessa eller har en huvudroll i Twilight, så betyder inte det att man blir något annat än en helt vanlig människa. Man har skrattar fortfarande åt samma skämt och delar glädje med vänner precis som du. Man mår fortfarande dåligt och få ångest ibland och när man går på toaletten så luktar det precis lika illa som när du eller jag gör det. Den viktigaste insikten man kan ha i livet är den att vi alla är vanliga människor. Kan dom så kan du.
Gör det du älskar – Slösa inte bort ditt liv på saker du inte tycker om. Gör inte saker för att det förväntas av dig, eller för att du har fått för dig att du har någon form av skyldighet att göra det. Jag säger inte att alla måste bli entreprenörer idag. Du kanske just nu verkligen vill plugga och då är det helt rätt för dig, men se då till att du gör det för att du verkligen vill lära dig något. Skriva inte upp sig på ett tre, eller femårigt program, tröttna efter ett år och sedan fortsätta för att man känner sig skyldig att avsluta det man påbörjat. Det finns ingen skam att välja bort en utbildning som inte stimulerar dig. Det är skamligt att slösa bort sitt liv på inte göra det du brinner för. Sluta aldrig ställa frågan: Gör jag det jag älskar?
httpv://www.youtube.com/watch?v=EhqZ0RU95d4#t=0m40s
Do what you love (no excuses)!
Stå på dig – Våga göra saker på ditt eget sätt och våga säga emot. Du är en del av en unik generation, som har växt upp med bredband i navelsträngen och all världens kunskap vid dina fingertoppar. Aldrig tidigare i mänsklighetens historia har unga människor kunnat tillföra samhället så mycket som de kan idag. Du har förmågan att lära dig nya saker och anpassa dig till en föränderlig värld. Du har möjlighet att förstå nya tankar och trender långt före resten av världen hinner med. Du är före din tid och kommer därför att mötas av motstånd från de som vill bevara världen som den är. Våga stå på dig när det händer.
%CODE1%
Jag har postat denna video tidigare, men den är värd att återses.
Var ödmjuk – Du må vara bäst, bättre än alla, på allt, men det spelar ingen roll. Du är en vanlig människa, precis som alla andra. Sluta aldrig be om hjälp, sluta aldrig uppskatta andra, sluta aldrig lära dig och sluta aldrig lyssna på vad andra har att säga. Alla människor har något nytt de kan lära dig. Ingen tycker om ett självcentrerat arsle.
Er,
Gustaf Josefsson
Sverige kan bli bäst i världen på ungt entreprenörskap
Detta är en debattartikel publicerad på Newsmill av mig och ytterligare 50 unga entreprenörer.
Det är idag enklare än någonsin att starta företag i Sverige. Modern teknik, sänkta kostnader och förenklade regler gör att vem som helst, oavsett bakgrund eller social status kan välja entreprenörskapet. Trots detta är det få ungdomar som tar till vara på möjligheten och antar utmaningen.
Problemet
15% av studenterna säger att de vill starta företag inom 5 år (Attityd 07), men bara 0,7 % gör det innan 25 års ålder, vilket placerar Sverige i botten i rankingen av ungt entreprenörskap i Europas länder (Europeiskt Ungdomsindex). Varför denna rädsla?
Vi i Young Entrepreneurs of Sweden är ett nätverk med 200 av Sveriges främsta unga entreprenörer. Det vi har gemensamt är att vi alla antagit utmaningen. Det är vi som om några år ska se till så att välståndet i vårt land är i topp och att det finns jobb.
Problemet är att vi måste bli fler för att verkligen kunna göra skillnad. Det finns fortfarande en bild av att entreprenörskap är något som bara vissa klarar av att göra. Det pratas ofta om hur svårt det är att driva företag och vilka risker man utsätter sig för. Ett fokus i den allmänna debatten på hur svårt företagandet kan vara gör att inte tillräckligt många ungdomar som vågar ta steget och anta utmaningen. Samtidigt är över 30% av våra unga arbetslösa.
Lösningen
Det handlar inte om några små regeljusteringar hit eller dit. Det handlar om ett generellt fokus på företagandet som karriärsval och på de möjligheter som finns. Det handlar om att politiker måste lyfta och prioritera oss i debatten. Det handlar om att den äldre generationen måste lyfta ögonen mot horisonten och förstå hur mycket de har att vinna på att nyttja unga företagares kompetens. Tiden är knapp. Det handlar om att agera nu!
Å andra sidan behövs en politisk långsiktighet. Med de allt kortare mellanrummen mellan opinionsundersökningar och den allt snabbare snurrande nyhetscykeln så löper politiken risk att bli allt mer kortsiktig. Arbetslösheten är idag något som ska fixas genom en åtgärd hit eller med ett bidrag dit. Vi saknar ett ledarskap med verkliga visioner. Martin Luther King sa inte “I have a 4 year plan”.
Som entreprenören Anders Wall föreslår i sin debattartikel så borde vi ta ett steg tillbaka och fundera på hur nya jobb egentligen uppstår. Vi efterlyser också ett fokus på det långsiktiga jobbskapandet och hur vi som land skall kunna konkurrera i det globala samhället. Sveriges överlevnad hänger på det unga entreprenörskapet.
Det räcker inte att du gillar unga entreprenörer och företagare. “Gillar” gör man på Facebook. Ni måste köpa våra tjänster och produkter! Ta beslutet att våga släppa in unga företagare, det är inte politiker som kommer att göra skillnaden: det är varje enskild person som måste ta ansvar att agera.
Avslutningsvis – Glöm inte att det är lättare än någonsin att starta företag. Vi måste hjälpas åt att dämpa den negativa, problemfokuserade retoriken som skrämmer bort ungdomar från företagande. Gör som entreprenören, fokusera på möjligheter: Sverige kan bli bäst i världen på ungt entreprenörskap!
Young Entrepreneurs of Sweden (www.yeos.se)
Gustaf Josefsson – Grundare, Entreprenörsjakten AB, Jacob Westerlund – VD, Wilson Creative, Petter Hedborg – VD, Remium Relations AB, Danosch Zahedi – Grundare, JD Sverige Import, Carl-Gustav Öberg – VD, Be Better Online Sweden AB, Mats Sällström – Grundare, S&Ø Reklambyrå, Johannes Hansen, Karsten Deppert – VD, Contentor AB, Joakim Bank – VD, Campusbokhandeln, Carl Johan EIderbrant – Grundare, Business Lounge, Christian Albinsson – Grundare, Lördag Morgon Medieproduktion AB, Magnus Oskarsson – Grundare Sideroad Cafe & Catering och Supero Consulting, Jesper Lejfjord – Grundare, World Volunteer AB, Oscar Hellman – Hellmanco, Julia Hamrin – Grundare Go Enterprise AB och Xcited AB, Eric Martinsson – VD, Grebban Design, Cecilia Lyche – Grundare CK. Lyche, Stefan Boman – Grundare, FalkBoman AB, Mattias Forsberg – Grundare, Foppsicle och More More More, Linda Falk – Grundare, FalkBoman AB, Tobias Sjösten – Grundare, Kollegorna, Per Jonsson – Grundare, Omnicloud AB, Christoffer Hansson, – Grundare och vd, Vibrente, Olle Bjerkås, Jens Østgaard, Fredrik Hagenius, Hanna Lundberg, Linda Eliasson – Grundare LeWin, Ola Rynge – VD, The Rynge Group AB, Alex – VD, Modekungen AB, Andreas Wilhelmsson – VD, Davelo AB, Emma Knaggård Wendt – VD – Berghäll, Alderin & KW AB, Thomas Jönsson – Grundare &VD REHIFI.SE, Daniel Aarenstrup – Grundare av Aaren Innovation, Digiframe Media AB & Screenbooking Scandinavia AB, Gustaf Oscarson – grundare, nyttföretag.com, Richard Gavette – Grundare, Localmarkets Nordic AB, Sebastian Stjern – Grundare, The Fair Tailor AB, Olle Salomonsson – VD och grundare RS Gruppen AB, Kristin Dedorson – Modedesigner och Stylist, Per Almhorn – Grundare Mobil Utbildning Sverige AB, Marcus Haglid – Grundare Capricorne Villas, Mikael Blix – VD, laget.se, Ricky Billkrantz – VD, Fastlane Group, Malin Berdette – Win Win World Tour, Christian Josefsson – Grundare & Vice-VD, Sverige-Norge.se, Lars Willner – VD, Winner Ventures, Niclas Wikström – Grundare OMY AB, Viktor Nord – Grundare & VD, Sverige-Norge.se, David Morin – Grundare, Localmarkets Nordic AB, Karl Kihlbom – Grundare, Startabutik, Alexander Brännkärr – Grundare, Infoside Sweden AB, Martina Lindén – Grundare, Kavat event & kommunikation, Emma Johansson – Grundare, Kavat event & kommunikation, Jens Østgaard – Grundare S&Ø Reklambyrå, Jesper Lindmarker – Ordförande, FENA Stockholm, Jörn-Albert Sörheim – Sörheim & Partner Juridisk Byrå, Katharina Brunat – Grundare, Brunat PR&Event & EcoBride.se, Sead Kadric
Today I did this to save the world.
[this message will be in english]
I’m currently in Leksand for the international conference ReWork the World. 1700 people involved in sustainable world development have gathered for 4 days to exchange ideas, extend their networks and gain inspiration to make a difference.
I’ve met so many passionate entrepreneurs, ingenious innovators and inspiring social leaders from Sweden, Kenya, Spain, Chile, UK and from all over the world. When people like these gather, it’s hard to the organizers to fail. I’ve gotten many new friends, new business contacts, and ideas – and had a great time doing it.
Yet, there have been so many thoughts tearing my mind the last few days. We have so much to do, it can sometimes be overwhelming. An unstable economy, record high youth unemployment, devastating oil spills in the gulf and a middle eastern conflict looking more unsolvable than ever. What can we really do? What can I really do?
Stepping back and looking at the big picture can be useful, but sometimes overwhelming. I think we should put more focus on not only talking about changing the world, but doing it. As much as you need to have long term visions and grand plans, you also need to set up short term, focused sprints to actually get somewhere. Sometimes you just have to lower your head and run full speed with your eyes closed.
I’ve been thinking about a thousand things I wanted to say in my next blog post, but I guess this is it:
Don’t think – do.
I wanted to bring something to the table at ReWork the World, so I got together with my friends Gustav Svalander and Jens Østgaard and decided to create something to put focused on doing. The result is “Today i did THIS to save the World” (http://todayididthis.com), a simple website where you can share your good deeds with the world to inspire your friends to also focus on doing those small or big actions that bring us closer to a better world.
So, my question to you is:
What did you do to save the world today?
Entrepreneurially Yours,
Gustaf Josefsson