Framtiden är enkel att prata om

Oftast används ordet “framtiden” för beskriva en värld, som ser unjefär ut som den vi har nu, fast med lite mer technomusik på radion och lite miljövänligare bilar. Detta är en värld där man enkelt kan applicera sina nuvarande lösningar, idéer eller ideologier, eftersom den ju faktiskt ser typ ut som världen idag (fast lite längre fram). Detta är den “framtid” som politiker ofta pratar om.

Det är något djupt mänskligt att tänka så. Det var så världen fungerade de första 10 000 åren av vår historia. Man kunde kallt räkna med att saker såg ungefär ut likadant i morgon. Riktig förändring var inte något som hände under en enskild människas livstid. Men under våra barns livstid, under deras framtid, så kommer förändring likt ingen tidigare att ske.

För att kunna prata om “framtiden” tänker jag därför göra två grundantaganden:

  • Vi kommer att genmanipulera människor inom detta årtiondet.
  • Vi kommer att ha datorer med mer kapacitet än den mänskliga hjärnan inom 10 år, än hela mänskligheten inom 30 år.

För en sekund, sluta försöka komma på anledningar att jag har fel.

Om du vill får du gärna sätta dig in i den senaste vetenskapen inom biomedicin, genteknik, processorutveckling och artificiell intelligens, så att du kan förstå varför dessa antaganden troligtvis stämmer. Tillsvidare ber jag dig bara att antaga att detta är sant.

Historien tyder på att teknik driver samhällsutveckling, inte tvärt om. Det fanns inga etiska, religiösa eller politiska övertygelser som kunde stoppa tryckpressen. Ett tag hindrades dess spridning, men det räckte att en nisse någonstans kläckte idén, sedan var den ostoppbar. Skivspelaren ville förbjudas av världens musiker som hävdade att denna maskin skulle döda all mänsklig kreativitet.

Kloning och genmanipulation är ett etiskt infekterat ämne, där debatten tenderar att hamna i “skall vi tillåta detta?”. Oavsett om vi vill eller inte kommer någon ninjastat någonstans till sist att få för sig att genmanipulation är en bra idé. Vad gör vi när deras medborgare knackar på dörren? Skall vi göra ett blodtest för att se om de är “orena” människor och därför förbjuda dem att komma in i vårt land? Om vi låter dem komma in, skall vi förbjuda dem att skaffa barn här? Är det sedan moraliskt försvarbart att inte genmanipulera sina barn om man vet att de skall omges av jämnåriga som är det?

Utvecklingen av digital processorkapacitet har en obruten kurva i över 100 år. Från elektromekanik och elektronrör till transistorer och integrerade kretsar. Väldigt lite tyder på att detta kommer att förändras. Inom detta årtionde har vi datorer med samma kapacitet som en hjärna, om 30 år har den lika mycket kapacitet som mänskligheten. Inga världskrig eller ekonomiska kriser har hittills påverkat denna utveckling.

Vi kan säga att det finns en själ i människan som aldrig kommer att kunna existera i en dator. Vi kan argumentera att detta är källan till kreativitet, inspiration och känslor. Ur ett vetenskapligt perspektiv verkar det dock finnas få funktioner som en dator, i alla fall ur ett teoretiskt perspektiv, inte skulle kunna ersätta. Vad vi vet mer säkert är att de flesta av de “jobb” som kan systematiseras och sammanställas i en arbetsbeskrivning, kommer att kunna ersättas av teknik. Vi har ingen tillväxt i arbetsmarknaden för de outbildade, osociala och ointelligenta. Vi kommer inte att ha “arbeten” för den stora massan.

Djupt under ytan av alla debatter om moral, upphovsrätt, arbetsmarknad, skolpolitik och ligger något viktigt. De där frågorna som vi alla ställer oss själva, men som vi pressar ner under ytan av rädsla. Rädsla för vad vi själva kommer att känna och rädsla för vad vi tror att andra kommer tycka när vi visar dessa känslor.

En sådan fråga är: “Varför existerar människan?”

Om vi nu antar att teknik kommer att göra så att vi inte längre behöver “arbeta” för att överleva. Att de flesta av oss inte längre kommer att ha någon egenskap eller talang som gör att vi i någon större utsträckning kan skapa monetärt “värde”. Att det överflöd vi genom teknik har skapat har gjort oss själva överflödiga. Vad är då syftet med våran existens?

De barn som går lågstadiet idag kommer att under sin livstid få uppleva detta tekniska ifrågasättande av sin egen existens, borde de inte vara filosofiskt förberedda? Redan min generation av 80-talister har växt upp i toppen på Mazlovs behovspyramid, utan något annat än självförverkligande framför oss. Alla har vi frågat oss vad meningen med våra liv är, men idag verkar svaret från samhället vara: Arbete och Prozac.

Men viktigare, med kyrkans uttåg ur våra liv, vem äger dessa frågor? Gör Löven och Reinfeldt det? Skolan? SVT? Facebook? 4chan?

Vi har ett behov av att förstå varför vi finns, att skapa mening för oss själva.
Vi har ett behov av att känna. Utan detta är allt annat meningslöst.
Därför måste vi börja prata om meningen med livet.

Idag föreläste jag på Stiftelsen för Internetinfrastruktur om framtiden och filosofi. Ta en titt…

httpv://www.youtube.com/watch?v=nBc8LIipkbc

Detta är ett inlägg i Framtidsstafetten, initierad av Framtidskommissionen och projektledd av Twingly. Läs gärna mer och hitta övriga inlägg i bloggstafetten på http://www.framtidskommissionen.se/gastbloggare/.